Lantmäteriet - Geodesi

Höjdsystem

Med höjd över havet avses avståndet längs lodlinjen från geoiden. I vissa sammanhang används begreppet höjd över ellipsoiden. Skillnaden mellan dessa båda höjder är lika med geoidens avvikelse från rotationsellipsoiden och är alltså beroende av vald referensellipsoid.

Grunden för det nuvarande rikssystemet i höjd är den andra precisionsavvägningen som genomfördes under åren 1951-1967. Denna avvägning resulterade i införandet av Rikets höjdsystem 1970 (RH 70). Den första precisionsavvägningens resultat presenterades som
RH 00.

Den nu pågående Riksavvägningen, som beräknas vara avslutad 2003, är den tredje precisionsavvägningen i Sverige. Höjder beräknas fortlöpande med punkter från andra precisionsavvägningen som utgångspunkter och presenteras med beteckningen RHB 70. Resultatet från Riksavvägningen kommer att utmynna i ett nytt höjdsystem.

De olika höjdsystemen baserar sig på olika nollnivåer. Medan RH 00 baserar sig på den nivåyta som sammanföll med medelhavsytan i Stockholm år 1900, så definieras RH 70 av den holländska normalhöjdpunkten Normaal Amsterdams Peil (NAP).

Rikets höjdnät, från Linjeavvägningen till Riksavvägningen, kort historik.

Linjeavvägningen
Rikets höjdnät användes tidigare nästan uteslutande för att upprätta höjdstöd för den allmänna kartläggningen. Kraven på höjdnäten var att de skulle vara heltäckande över landet. Kvalitetskraven på höjderna för detta ändamål var av naturliga skäl måttliga. Det minst sagt glesa precisionslinjenätet (Första precisionsavvägningen) krävde en förtätning med s.k. huvudlinjer för att detaljlinjenäten inte skulle bli orimligt stora och därmed alltför svaga, då de ju skulle täcka hela landet. Problemet var att också dessa huvudlinjenät blev alldeles för glesa. Förutom huvudlinjer mättes även s.k. förtätningslinjer och sekundärlinjer med samma noggrannhet och syfte. Dessa huvudlinjenät förtätades sedan i ytterligare ett steg med detaljlinjer. Huvudlinjerna dubbelmättes i allmänhet, liksom pikéer i detaljnäten, medan detaljlinjerna som utgjordes av slingor enkelavvägdes. Dessa kontrollerades endast genom slingslutfelen.

Beräkningen av höjder gjordes i höjdsystem RH 00.

Förutom RAK fanns andra myndigheter som utförde linjeavvägning. SJ, Vattenfall och dåvarande Hydrologiska Byrån var några aktörer som var verksamma framförallt i Norrlands inland. Dessa arbetade i mer eller mindre egna lokala system, då anslutningsmöjligheterna här var praktiskt taget obefintliga.

Införandet av RH 70
Höjdsystemet RH 70 etablerades efter färdigställandet av den andra precisionsavvägningen i Sverige, som genomfördes åren 1951 – 1967. Denna precisionsavvägning är bärare av höjdsystemet. Trots en betydande förtätning jämfört med den första precisionsavvägningen blev även detta nät för glest, framförallt i Norrlands inland.

Övergången från det tidigare systemet RH 00 till RH 70 innebar att alla äldre mätningar behövde räknas om till det nya systemet. Eftersom precisionsavvägningen mestadels var förlagd till järnväg, blev inte de gamla huvudlinje- och detaljlinjenäten anslutna direkt till precisionsavvägningen. Därför krävdes först anslutningsmätningar för att knyta de gamla huvudlinjenäten till det nya precisionsnätet. Därefter kunde de nyberäknas i det nya systemet. Sedan anslöts och nyberäknades detaljlinjenäten. Härigenom kunde man utnyttja det mesta av de mätningar som hade gjorts sedan sekelskiftet. Fortfarande var det huvudsakliga syftet med höjdnätet att ge höjdstöd för kartläggningen, och linjeavvägningen fortsatte även efter införandet av det nya höjdsystemet. Efter införandet av RH 70 gjordes beräkningar bara i detta system. I mitten av 70-talet hade man uppnått ett tämligen heltäckande nät med höjdpunkter över landet, om än med mycket varierande kvalité, och därmed upphörde i princip linjeavvägningen.

Vad är RHB 70?
I den nya riksavvägningen är det av flera skäl önskvärt att ansluta så många som möjligt av de äldre punkterna från rikets nät.

Kontakt med andra precisionsavvägningen är nödvändig för att kunna göra landhöjningsberäkningar. Därför läggs alltid nya linjer längs med de gamla precisionslinjerna, då dessa oftast är lokaliserade till järnväg är punkterna svåra att komma åt, men de punkter som med rimliga insatser är åtkomliga ansluts. Minimikravet är att ansluta en punkt per mil. Ofta kan fler punkter anslutas och ibland färre. Kvalitén i de gamla punkternas markering är också avgörande för vilka punkter som tas in.

Dessutom behövs dessa punkter som anslutningspunkter för att kunna leverera brukshöjder från riksavvägningen till användarna, eftersom projektet tar så lång tid att genomföra. Man kan inte vänta med att leverera höjder tills projektet är klart.

Beräkningar görs därför regionsvis, där ett beräkningsområde i princip utgörs av en äldre precisionspolygon med dess nya innehåll. De äldre precisionspunkterna hålls om möjligt fasta vid beräkningen. I vissa fall blir dock motsättningarna med de nya mätningarna alltför stora och då måste de äldre precisionsfixarna nybestämmas. Motsättningarna kan vara lokala eller regionala. Enstaka punkter kan ha rört sig, vilket oftast är lätt att se. Dessa punkter nybestäms. De regionala motsättningarna är svårare att hantera. Dessa beror antagligen på systematiska fel i andra precisionsavvägningen. I dessa fall kan resultatet bli att delar av eller en hel linje måste nybestämmas.

Förutom de äldre precisionsfixarna ansluts alla äldre punkter från linjeavvägningen som passeras. Ett av skälen till detta är att dessa punkter ofta har använts vid lokala mätningar. Genom att kunna göra en bättre bestämning av dessa punkter blir de lokala mätningarna dugligare. Det är ofta så att kvalitén i lokala mätningar är bra, men det är anslutningarna som brister och försämrar näten.

Samtliga äldre punkter från linjeavvägningen nybestäms. De punkter som inte ingår i riksavvägningen bibehåller sina gamla höjder. På grund av kvalitén i de gamla mätningarna är det meningslöst att beräkna nya. Då man inte har någon kontroll på dessa punkter vet man inte om höjderna blir bättre, bara att det blir andra höjder. Ett sådant förfarande skulle bara skapa en massa onödigt arbete och förvirring bland användarna.

Eftersom den nya beräkningen görs med punkter i system RH 70 som utgångspunkter, kan man säga att beräkningen görs i RH 70. Mot ovanstående bakgrund inses dock lätt att dessa nya höjder inte är direkt jämförbara med äldre RH 70-höjder, vare sig de kommer från andra precisions-avvägningen eller från linjeavvägningen. Om en mätning görs från en punkt intagen i riksavvägningen till en äldre punkt som inte ingår, kommer motsättningar normalt att uppstå, trots att båda punkterna har höjder angivna i system RH 70. Motsättningarna varierar med kvalitén i de gamla mätningarna och naturligtvis med stabiliteten i markeringarna.

För att göra användarna uppmärksamma på detta och för att förhindra en blandning av RH 70-höjder med så olika ursprung, betecknas höjder som kommer från riksavvägningen med RHB 70 i stället för RH 70. På höjdförteckningarna som redovisas från arkivet anges för äldre punkter intagna i riksavvägningen höjder både i system RH 70 och RHB 70.