Lantmäteriet - Kartprojektioner

Generalstabskartan

Generalstabskartan, föregångare till topografiska kartan och nuvarande Terrängkartan, utgavs mellan 1837 och 1919, och var som namnet antyder, från början avsedd enbart för militärt bruk, men blev även tillgänglig för civila användare, och fortsatte att ges ut i översedd form ända in på 1970-talet.

Den geodetiska grundvalen för kartan var 1:a Rikstrianguleringen och dess system RT 1817, detta var beräknat på Svanbergs ellipsoid 1817, med dimensionerna:
a = 6376797 m
1 / f = 304.2506

Generalstabskartan, utsnitt ur blad 105 Ockelbo, Södra verket.

Mot slutet av första rikstrianguleringen beslöt man att i norra Sverige frångå det ursprungliga systemet och där införa ett annat, RT N, grundat på Clarkes ellipsoid 1880, med dimensionerna:
a = 6378249.145 m
1 / f = 293.465

Generalstabskartan utgavs i två serier, en för södra Sverige och en för norra:

Södra verket, med 110 kartblad i skala 1:100 000
Norra verket, med 84 blad i skala 1:200 000

SÖDRA VERKET
Detta grundades på Spens projektion, d.v.s. en konisk konform projektion (Lambert) med egenskaperna:
1. Skalan i Haparanda (lat. = 65°50'20.4") har samma värde som i sydligaste Skåne
(lat. = 55°21'19.4")
2. Skalans minimivärde i mitten är lika med det inverterade värdet i villkor 1.

Medelmeridianen valdes till 5° väst Stockholm, eller 13°03'22.5" öst Greenwich. Skalvillkoret kan omformas till mittparallell med lat. = 60°44’29.6" och skalreduktionsfaktorn k₀ = 0.997903542

Referensellipsoiden var Svanbergs ellipsoid 1817. Projektionssystemets origo lades på medelmeridianen vid latituden 72° med y-axeln riktad söderut.

Orsaken till att en så västlig medelmeridian valdes, och att systemet utsträcktes så långt norrut, var att man ursprungligen tänkte sig att projektionen skulle tillämpas i hela Sverige och även i Norge som ju då var förenat i en union med Sverige. Den kom dock att tillämpas enbart i Sverige upp till lat. 61°40'.

Kartbladen i Södra verket, som brukar benämnas 'rektangulärblad', var alltså i skalan 1:100 000 och 15 decimaltum i höjd och 20 i bredd (44.535 resp 59.380 cm). Se figur 1 nedan. Man utnyttjade att beräkning av polära koordinater kunde utföras relativt enkelt i kartplanet.

Figur 1.

NORRA VERKET
Tillämpades för områden norr om latituden 61°30' med den s.k. 'gradbladsindelningen'. Varje blad begränsades av två paralleller med 30' skillnad (från 69° till 61°30') samt två meridianer med 1°30' longitudskillnad från 6°30' väst till 7°00' öst om Stockholm.

För varje öst-västlig bladvåd definierades en konisk konform projektion (Lambert) med standardparallell mitt emellan gränsparallellerna. T.ex. bladet 20 Kvikkjokk med gränsparalleller
67°00' och 66°30', gränsmeridianer 0°30' väst och 1°00' öst, och standardparallell 66°45'

Referensellipsoiden var Clarkes ellipsoid 1880. Gradnätet redovisades med nollmeridianen genom Stockholm, nu omdefinierad till longituden 18°03'29.8" öst Greenwich. Kartskalan var 1:200 000. För senare tillkomna kartor i skalan 1:100 000 gällde samma projektion, med en bladgräns vid mitten av latitud och longitud.

Gradbladen kan utan glapp sammanfogas till öst-västliga våder. Vid sammanfogning av våderna uppkommer däremot mindre glapp. Figur 2 visar en schematisk bild av de nordligaste och sydligaste bladvåderna.

Figur 2.

Referens:
Ussisoo I: Kartprojektioner. Lantmäteriverket, Tekniska skrifter 1977/6, Gävle 1977.

Digital version av kartan

Vid scanning av historiska kartor, grundade på kartprojektionerna för generalstabskartan,
har transformationer gjorts för att kartdata ska passa in i den nutida kartprojektionen
(RT 90 2.5 gon V 0:-15).

Geometrin i dessa digitala kartor överensstämmer då inte längre med den ursprungliga kartprojektionen enligt ovanstående beskrivning. En vridning är den mest påfallande skillnaden, men även andra skillnader som skalförändring uppstår.

Läs mer om historiska kartor