Tröghetspositionering
Tröghetstekniken bygger på Newtons rörelselagar. Accelerationen i tre mot varandra vinkelräta riktningar mäts med accelerometrar och integreras över tiden, så att hastighet och sedan förflyttning erhålls. För riktningsbestämning används gyron, vilka känner av rotationer/vridningar kring systemets tre koordinataxlar. Principen för tröghetspositionering har använts för navigering av raketer, flygplan och fartyg sedan mitten av 40-talet. I slutet av 1960-talet utvecklades tekniken för militära geodetiska tillämpningar, och i början av 1970-talet kom de första civila mätutrustningarna. Genom förbättringar av gyron och accelerometrar, och med användning av modern elektronik, har dessa utvecklats till dagens tröghetspositioneringsutrustningar.

Vid koordinatbestämning av punkter på marken monteras utrustningen i en bil. Om man startar från en punkt med kända koordinater känner man i princip därefter fordonets läge i varje ögonblick, och kan då man stannar på en viss punkt bestämma koordinaterna för denna. För att nollställa accelerometrarna krävs att bilen stannar och står stilla en stund med ett intervall av 3-5 minuter. Med modern utrustning och mätmetodik kan punkterna f. n. bestämmas med dm-noggrannhet. Tröghetspositionering fordrar inte fri sikt från nypunkt till känd punkt eller satellit, samt är en teknik med stor produktionskapacitet.