Allmänna svenska kartor är baserade på koordinatsystemet
RT 90 2.5 gon V 0:-15.
Den grundläggande kartblads-indelningen bygger på ett rutnät i detta koordinatsystem, som täcker en rektangel med sydvästhörnet
(x = 6100 km, y = 1200 km), och nordosthörnet
(x = 7700 km, y = 1900 km).

Denna rektangel indelas i kvadratiska storrutor med 50 km:s sida. Storrutorna betecknas med en numerisk kod i x-led (1-32) och en bokstavskod i y-led (A-N). Alternativt anges en numerisk kod även i y-led (0-13). Storrutorna som är använda, d.v.s. där kartblad har producerats, har också ett namn, vanligen namnet på en större ort i rutan. Till exempel storrutan
13 H Gävle.

Storrutorna indelas i sin tur i 4 topografiska blad med beteckningarna SV, SO, NV, NO eller de numeriska beteckningarna 1, 2, 3, 4. Beteckningen på ett topografiskt blad blir då lika med storrutans beteckning följd av den senare beteckningen, t.ex. 13 H SO, eller i numerisk form 137 2.

I vissa områden vid kusten och i gränsområden finns specialblad som avviker från den regelbundna indelningen. Dessutom finns vissa blad med numeriska special-beteckningar, t.ex. storrutan
11 K, som har numerisk beteckning 410, detta hänger ihop med att de regelmässiga numeriska beteckningarna i y-led ej blir entydiga över hela Sverige.

Nyare bladbeteckningar
För de moderna kartorna (Fastighets-,Översikts- och Vägkartan etc.) har det ovan beskrivna bladsystemet modifierats på olika sätt för att få en indelning som bättre motsvarar de praktiska behoven.

Punktnummer
Vid numrering av riksnätspunkter används vanligen konventionen att punktnumret inleds av ekonomisk bladbeteckning i numerisk form för rutan där punkten är belägen, följt av ett löpnummer. Formatet ser lite olika ut beroende på vilken typ av punkt det gäller.

För triangelpunkter ersätts inledande nollor i numren i södra Sverige med en 7:a, t.ex. triangelpunkten med nummer 722291 KRUTBACKEN i ekorutan 02C2j.